Ett klagoinlägg, förlåt!

Igår då jag tränade benpass på gymmet kunde jag inte hjälpa mig att bli irriterad på ett gäng killar. Då jag kom in till gymmet och började värma upp märkte jag att ett stort gäng unga killar tog upp hela skivstång utrymmet, redan då var jag irriterad eftersom de stod kring bänkpressen och kollade medan en av de alla fem tränade något smått. Jag fortsatte värma upp och när jag var färdig måste jag hitta på något annat att börja med eftersom de helt tydligt hade bestämt sig för att stå där och diskutera om sina töntiga "fitness boy for life" t-shirts.
När jag istället började träna vid andra sidan gymmet och just kom igång, kommer de idiotiska killarna och frågar "tänkte du träna här?". Svalde många fula ord och sade "ja,det var lite tänkt så". Killarna gick iväg för att stå och hänga ett par meter bort. Mina nerver var på gränsen att gå av så jag gav upp och gick för att börja min egentliga träning då skivstången äntligen var ledig.
Efter mitt ben pass, som jag fick träna i lugn och ro, gick jag tillbaka till andra sidan för att träna lite planka innan jag gick hem. Där stod killarna ännu för att turvis pröva på några väldigt udda rörelser ett par gånger för att sedan låta nästa tönt pröva medan de andra stod som dumma åsnor och tittade på.
Jag orkade med ett set plankor, sen måste jag gå!

Så snälla, om någon annan känner sig träffad för att syssla med detta eller brukar slösa tid till att stå och spänna i gymspegeln, kom inte till gymmet, åk till Ikea och köp hem en billig spegel att kolla på dina muskler i. Du sparar själv pengar och andra slipper bli irriterade varje gång de måste köa i onödan. Vissa går på gym för att träna, för det var vad gym var till för förut!

PS. säger inte att killarna inte skulle få gå på gym men behöver de alla gå och hålla varann i handen?

Vinn ShockAbsorber sportbehå

Har dåligt samvete för mitt usla bloggande den senaste tiden och lika dåligt samvete för alla osvarade mail. Just nu känner jag att jag behöver en break för att inte bli galen. Det händer helt enkelt för mycket just nu med skola och allt så nu ska jag ta det lugnt, ta en varm dusch och verkligen med 100% (eller ja 99%) gott samvete tänka på mig själv.

En lycklig läsare har dessutom chansen att vinna en ShockAbsorber sportbehå!

Har själv använt och tycker väldigt mycket om dem. Känner verkligen att de är noga uttänkta för  att passa träning! Du får själv välja vilken behå av de här tre alternativen, första heter ACTIVE SPORTS PLUNGE, den vita ACTIVE SPORTS PADDED och sista ULTIMATE RUN BRA. Här kan du läsa mer om dem. Använder själv allihopa. Den vita stöder bra men får en inte att känna sig "bröstlös" som jag känner mig i de flesta sportbehån, den andra svarta är bekväm och stöder bra och ultimate run bran passar perfekt för löpare. 

För att vara med och tävla ska du:

1. Svara på frågan varför tränar du? och dela denna tävling på facebook eller på din blogg (har du ingen blogg eller facebook funkar det lika bra att berätta om tävlingen till en vän)

2. Välj vilken behå av de tre alternativen som skulle passa dig bäst och glöm inte att skriva storlek och vart du vill att behån ska skickas ifall du vinner.

3. Skicka ditt svar till arga.amandas@gmail.com senast söndagen 28.10.2012.

Lycka till!

14km löpning och musik

Jag stack iväg på en löprunda på kvällen efter att hela familjen hade lekt i parken. Sprang iväg och konstigt nog bestämde jag mig för att lyssna på musik. Kände kanske att det blivit så mörkt och jag inte ville höra otäcka ljud från skogen, hehe. Blev en runda på 14km med medeltempo 5.10min/km. Kändes skönt och höstigt ute, men nu är det nog dags att gräva fram handskarna och varmare träningskläderna på kvällen. På dagen känner jag att jag kunde gå omkring i t-shirt men på kvällen kunde man nästan klä sig i dunjacka och yllemössa.

Regerade på att då jag råkade ha några lite lugnare låtar sprang jag långsammare än under de snabbare låtarna, trots att det kändes som om jag hade precis samma tempo. Jag tycker annars om att springa och lyssna på mina egna steg, tänka motiverande tankar som "du blir snabbare och starkare efter varje träning, du är stark, du är tuff eller annat töntigt" och samtidigt tänker jag hur glad jag är att de som springer emot mig inte vet vad jag tänker, haha.
Musiken sabbar lite det lugn jag får av löpning så det är ytterst sällan jag verkligen tar med hörlurar då jag springer men har ibland också nytta av den, t.ex. under intervall pass kan jag få lite extra fart i benen av fartfylld musik från Flogging Molly, Rise Agains eller Dropkick Murphys som är mina favoriter jag lyssnar på ifall musiken får följa med.
I andra sammanhang är musik väldigt viktigt för mig, känner t.ex. att då jag haft det jobbigare kan det hjälpa att lyssna på musik, det är en stor del av mig men tyvärr passar det inte så bra under löprundan.

Väl hemma efter mina 14km gick jag ute på gatan utfalls gång ca. 50m och efter det lite grodhopp. Avslutade hemma med 3x1min planka (med lyft av hand och motsatt fot) och 3x1min sidoplanka med rotation. Efter det en varm (lite för varm då jag kände mig svimfärdig efteråt) dusch och en helt ny del av Solsidan. Perfekt slut på denna helg!

Mina djupaste djupa tankar om mig och mitt liv

Satt och surfade på nätet och på min egen blogg idag och hittade detta inlägg från början av sommaren. Jag började tänka rätt så mycket på min stora förändring och tänkte dela med mig lite nu. Det här är ett långt inlägg som handlar om mitt liv så jag vill inte ha några negativa kommentarer, dem får man lämna någon annan stans :-)

Jag har sedan jag var liten alltid haft en egen kurva med vikten som legat något under normal. Har alltid varit smal. När jag började studera till ungdomsledare och insåg hur kul det var att springa på krogar och sova till mitt på dagen, ta snabblån som sedan resulterade till skulder, byta pojkvänner ja helt enkelt bara yra på utan någon som helst hum om vad jag sysslade med. Jag hade helatiden en känsla av panik, det jag gjorde mest var sårade folk runt om mig med mitt beteende. Jag började må illa av mig själv då jag plötsligt som resultat gick upp i vikt något otroligt! Ny känsla för mig då jag måste köpa större kläder, inte längre var XS-S utan mer L? 

Då skolan var liten och vi alla var lite som en familj visade t.o.m. lärarna sin oro över mig. Jag försökte glömma och gömma allt och lättast var att leva på natten på krogar och sova på dagen, se på filmer och äta skräpmat. 

När skolan plötsligt tog slut hade jag och Peter börjat sällskapa, vi flyttade till vår första lägenhet i Kyrkslätt och jag började studera till närvårdare på läroavtal. Allt gick väl okej, trots det var jag ändå inte lycklig. Eller jo, visst var jag lycklig för Peter men jag hatade mig själv. Gick några gånger hos en psykolog för att prata om hur jag kände mig, där visade sig att det låg en hel del annat bakom mitt illamående än bara min kropp. 

Jag har inte växt upp i en normal familj (förlåt på förhand familjen). När jag gick på 7:an skildes mina föräldrar och sedan dess har det varit ett helvete. Min pappa lämnade familjen, han sårade oss alla genom sitt beteende och då jag mådde som värst (när vi just hade flyttat ihop med Peter) var jag ofta ute på krogen med min pappa. Det var en massa skitprat om min mamma som alltid varit den som gjort ALLT för mig. Det tog mig vad som känns en evighet att förstå att mina mamma inte var den som gjorde mig illa, det var inte hennes fel. 

Åren gick och plötsligt efter en jul, bestämde jag mig för att jag ska sluta röka. Samtidigt slutade jag också dricka, började träna lite mer och gick ner lite grann i vikt. Det gick några månader tills jag en morgon fick reda på att jag var gravid. "Herregud!!" var min första reaktion, hur ska jag klara det här, jag klarar just och just att ta hand om mig själv. 

Jag for på jobb den dagen och under de åtta timmar jag var på jobb snurrade tankarna bara kring nyheten jag fått på morgonen. Det började kännas så rätt. Självklart skulle allting bli bra. Jag hade slutat dricka, slutat röka, jag kände mig lyckligare och mognare. Det här var mitt pris!!

Natten då Liam föddes ändrade mig som människa, jag hade det vackraste och finaste som finns i mina händer. Jag har alltid haft känslan att allt jag rör och är i närheten av går sönder eller såras, men det skulle inte hända nu. Bestämde mig för att bli den bästa mamma till den vackraste pojke jag sett.  Liams första år var så underbart, att se det lilla livet växa och lära sig är fantastiskt. Allting var bra, and they lived happily until...

... förra våren då jag drabbades av panikattacker och lätt deppression. Jag åkte in till sjukhuset för jag trodde jag skulle dö, fick inte luft, min puls låg på 150 av att sitta still, allt snurrade och jag mådde dåligt. Min mamma hjälpte mig till sjukhuset första gången där de kollade mina värden och efter en stund konstaterade att jag måste kontakta psykolog för jag lider av svår panik/ångest. 

Jag fick min första tid till psyksköterskan Milla som hjälpte mig otroligt mycket. Började äta en medicin som skulle hjälpa mig att inte få skrämmande panik. (allvarligt, jag var rädd att golvet under mig skulle gå sönder, att världen skulle gå under, ja jag var rädd för precis allt). 

Vi pratade om min jobbiga period och hur jag jobbade med mig själv då. Jag fick ta Liam med när jag hade träff med henne en gång i veckan, hon hade leksaker som var så roliga att Liam såg fram emot att fara dit, hehe. 

Under den allra jobbigaste tiden på våren fick jag ett enormt stöd av Peters mamma Eva. Milla och Eva var de som tog mig tillbaka till verkligheten och fick mig att prata om saker öppet och jag kan inte förklara med ord hur tacksam jag är för deras stöd. 

Nu när jag slutat medicin, inte lider av panik eller ångest, känner jag hur mycket allt jobbig gett mig. Jag har vuxit som människa och nu kan jag ärligt säga att jag känner mig själv inside out!

Peter sa till mig för flera flera år sedan då vi stred om något och jag var svartsjuk: 

-Du är ännu så ung, du tänker inte på samma sätt som jag...

Det har snurrat i mitt huvud och nu inser jag att han hade så rätt!! Jag var svartsjuk på allting för mitt liv har gått ut på "don´t trust anybody" och jag har blivit besviken och sårad så många gånger.  

Nu kan jag glatt meddela, jag är lycklig! Jag litar på Peter och det kan ta flera år förrän jag litar på någon annan men det är ett stort framsteg då jag inte litat på någon förut. Det lämnar sina spår. 

Nu är jag i fysiskt bästa skicket jag någonsin varit, påväg att starta min karriär inom sport och träning vilket är en dröm och bäst av allt har jag en hel familj at last!

Full fart framåt

Dagen fullbokad. Pust, nu äntligen sätter jag mig ner. På morgonen busade jag med Liam och vi åt frukost i lugn och ro. Sova dagssömn hann vi faktiskt också med, hehe. Men sen dess har det varit full fart framåt, pinat en kompis med löpning och backar efter det pinat en kund med cirkelträning, efter det gått med mamma och Liam en promenad hem, efter det egen coreträning hemma. Har också fått ihop ca 10 km cykling.

Imorgon är det knatterytmik och en massa promenerande på programet. Vi ska träffa lite vänner både jag och Liam, ska bli kul!

Dagen till ära (då jag tror jag brännt närmare 3000 kalorier) äter vi hemgjord pizza med Peter idag, han har också kämpat duktigt med gymträning.

Vad har du gjort?

Framtidsplaner och drömmar...

Idag har jag varit på ett infotillfälle för en coaching utbidning som nu ordnas för första gången i Finland. Det var intressant att lyssna på vetande människor och suga åt sig inspiration till egna planer och idéer av dem. Träffade också en god vän där, vilket var kul!

Idéer snurrar i huvudet, planer, planer, planer. Jag och en kompis har så otroligt bra planer och drömmar. Vågar jag hoppas på att de går i uppfyllelse? Spännande tider just nu. Har många beslut att göra och samtidigt som det är svårt ser jag vartåt det lutar. Känner iver och spänning inför framtiden.
Det är just precis det här jag vill!!!


PS. Jag vet hur otroligt irriterande sådana här inlägg är men måste lite släppa av mig min iver för att få sömn, hehe. Mer får ni veta när jag själv vet mer.. ;-)

Halvmarathon, våta skor och en kall öl

På morgonen åkte jag iväg till Otnäs för att springa esbo strandmaratons halvmaraton.
Sprang loppet på 1h50min så inget PB men det spelar absolut ingen roll för mig eftersom jag bara var glad att klä om mig till torra kläder och åka hem i duschen.
Snälla, söta, Michaela tog bilder och hejade, tusen tack snälla du!!

20min innan start med Anna och Sanna i cafét.

Just innan start med Anna och Sanna, Michaela var vår paparazzi. Kul att ha någon annan med sig att prata med innan start, brukar bli lite långtråkigt och pirrigt annars. Lite hopp och skratt för att få upp fiilisen. Måste medge att regnet var en riktig "party pooper".

Fick mot slutet lite ont i knäet, p.g.a. för spända muskler och så spände jag mig hela tiden då det var så kallt. Sprang och sjöng i takt med bra punk musik från hörlurarna och tänkte inte alls på hur långt det var kvar. Då det plötsligt såg bekant ut svängde jag om mig och frågade mannen bakom mig, är vi i mååål? Stackaren som lunkade på och hade jobbigt skakade på huvudet och sa ja. Han förstod inte hur jag kunnat missa det. Jag blev bara glad, såg mina varma (och framför allt torra kläder) framför mig och började springa iväg som en galning, hurraaa, vad roligt :-)

Dagens outfit var: Craft underställs blus, Running Finland/Salomon jacka, Röhnisch Anti Shake tights, Adidas/Stella McCartney shorts, Gococo strumpor och Asics Ds trainers. Denna outfit funkade fint. Var dock lite för varmt..

Här i mål, efter återhämtningsdricka och vatten är det lätt att se glad ut igen. Efter ett byte till torra kläder, en dusch och ett klädbyte till normala kläder åkte vi på två års kalas och firade en söt liten kille. 

Hemma åt vi tacon med sojakross och drack en kall öl, vilket var ett perfekt slut på både helgen och kvällen. Kul att märka att jag ännu är lite knäpp och trots regn och en tung skolhelg bakom ändå väljer löpning framför soffan. Det glädjer mig!

Grillning och "nära-döden" upplevelse

Vi åkte iväg och grilla bara vår familj då våra vänner inte kunde komma. På vägen hände något så obehagligt, vi var någon sekund ifrån att delta i en krock. Fick hjärtat i halsen och där stannade det en god stund!
Istället fick vi stanna, springa och hjälpa dem som var med i krocken och ringa efter hjälp. Hemskt! Stod och lugnade en gråtande dam som hade sådan smärta i överkroppen att man inte kunde röra henne överhuvudtaget. Hon sa hela tiden att hon svimmar snart och att hon dör, skit obehagligt. Kände mig inte alls tillräcklig.
Det var inte alls någon kul start på vår mysdag, Liam var förstås nöjd när han såg poliser och ambulanser blinka och tjuta. Men förutom det var det hemskt!

Vi grillade och åt, lite blåsigt var det men annars helt underbart höstigt väder.

Här grillar jag min soja chorizo korv, så gott! Ser ut som värsta skogsmulle!

Liam gick omkring och bärde sin "kompisen" (som han kallar alla barn och mjukdjur, hehe) på huvudet, förstod aldrig riktigt varför. Men han såg rolig ut ;-)

Gymträning och lekparks bus

Idag har jag varit med Peter till gymmet. Tränade rumpa och lår. I början kollade vi lite övningar till Peter och då hade jag redan värmt upp, efteråt tänkte jag "ääh slösa mer tid på uppvärmning nu" så jag skakade lite på benen innan jag körde mitt knäböj set med skivstången. Självklart försträckte jag låret, är man dum så är man. Jag fortsatte ändå träna resten av passet lugnt.
I slutet gjorde vi planka 3x1min och 1min/sida. Gjorde också lite andra magövningar mot slutet.. Note to self: värm ALLTID upp och far ALDRIG till gymmet utan nogrann plan på vad du tänker göra!

Min gym outfit var mina nya Röhnisch Anti shake tights och nya seamless linne,  Casall sport bh och asics skor. Men efter duschen klädde jag på mig mina nya favoriter, Röhnisch seamless tights. Går omkring med dem både under träning och annars, de är så otroligt sköna. Och snygga med sin lilla kjol. Verkligen nöjd med dem!

När vi kom hem åt vi middag och gick en sväng och busa till lekparken. Liam har en ny mössa med en gul tofs och det ser så roligt ut när han springer bakom buskar eller staket, då ser man bara den gula knoppen sticka upp. Vet i varje fall var jag har honom ;-)

Har nu i några dagar gått omkring och funderat på spännande framtidsplaner och är lite snurrig i huvudet av allt tänkande... väntar och hoppas...

Ich bin hungrig!

Har ett STORT problem. Jag blir inte mätt, hur mycket jag än skulle äta. Fattar inte?
Kom just hem från kvällstur på jobbet, har redan ätit hur mycket som helst och skulle bra kunna äta upp allt vi har i kylen! Och inte ens det skulle mätta min hunger!!!

Har fortfarande ont i halsen och känner mig inte helt frisk, men tror starkt på att honung och saltvatten ska bota mig ikväll. Maybe wishful thinking..

Imorgon har jag en kund träff på morgonen och efter det ska jag iväg på kvällstur igen. Liam pratar massa om dagis, vet inte varifrån han hört det men, han skulle vilja till dagis. Imorgon blir det babyrytmik med mommo. Kanske vi måste fundera på halvtids dagis så han får pröva på det ;-)

Funktionell anatomi och midnight run

Vilken spännande helg det har varit. På dagen kändes det jobbigt att titta ut i regnet och veta att om några timmar springer vi midnight run men nu, med ett "informationsfyllt" huvud, känns det bra att springa runt och dansa lite regndanser! Få ut all överlopps energi som samlat sig under skoldagarna.
Vi har gått igenom funktionell anatomi och jag har lärt mig så mycket så jag tror huvudet spricker snart. Otroligt intressanta ämnen men samtidigt så stora att allting inte helt enkelt ryms i huvudet på en och samma gång. Mycket nytt men ännu mer kvar att lära, tror inte det tar slut någonsin. Nu gäller det att ha skolboken framför mig varje kväll innan jag somnar!

Senare på kvällen ska jag träffa en av mina bästa vänner och vi ska fira en kul kväll tillsammans.
Imorgon ska jag träffa min kusin och sedan på Bodyattack! Ulle ska dra sin första Bodyattck timme imorgon kväll och jag ser sååå fram emot det.

Blivit lite bloggande då skola, migrän och jobb har försökt ta över mitt liv. Nästa vecka måste, bara måste, jag ha mer tid tillsammans med mina pojkar som nu firar en skön helg med farmor och farfar.

En härlig start på hösten allesammans och en mysig helg!

Gårdagskvällen, dagens tillstånd och frågor om musik..

Gårdagskvällen...
... var kul!! Jag brukar, som ni vet, inte vara ut på krog längre. Igår hände det, vi stack ut med Ulle och skolkompisar och deras kompisar. Min syn på en kul kväll brukar ofta vara liten "pub", öl, vänner och kanske ett biljardbord. Igår var det klubb, drink, vänner och dansgolvet och jag hade minst lika roligt!! Vi var, hör och häpna, hemma efter FEM på morgonen! Jag slocknade som en oattraktiv val i soffan med "Friends" på TV:n och ett stop vatten i handen. Vaknade ca 8 tiden och mitt huvud bestämde att detta inte var rätt tid att stiga upp så jag fortsatte sova lätt till klockan 12. På Annas blog skrev hon om saker hon gör en gång i året och en sådan här skojig kväll är en sak jag inte skulle klara av att göra oftare än en gång i året ;-)

Men det var så kul med Ulle, hon är typ lika crazy som jag så det blir aldrig tråkigt!!

Dagens tillstånd...

...Aaaaaaaaaaaaaah!! 

Sitter och lyssnar på världens bästa band, Flogging Molly, rekommenderar att kolla in det. Måste ta en överdos av bra musik idag då gårdagen blev en överdos Uuh-Aah Baby-Yeah musik, vilket jag tror har en stor del att göra med min huvudvärk (något måste man ju skylla på, för det är ju inte mitt eget fel). Det positiva med gårdagens musik var absolut live bandet som spelade lite äldre rocklåtar och blandade då och då med någon ny.

Vad har hänt med musiken!
Hur kommer det sig att musiken plötsligt har blivit så likadan och "meningslös", saknar liksom en story, det kommer bara konstgjord dunkande musik och en lättklädd kvinna sjunger några meningslösa rader, vartefter det bara sägs Uuh-Aah-Baby-Yeah. Värst av allt är faktiskt att de lönar sig med sådan musik, artisterna är smarta men är folket helt från vettet?
Nu menar jag inte att prata illa om någons musiksmak, mer jag är förvirrad över varför tycker man detta är bra? För mig är musik en story med melodi inte en melodi utan story, men det är bara min åsikt. Hoppas ingen blev sårad då detta inte var min mening. Inser att risken för hatbrev är stor då 90% av mina vänner lyssnar på just precis sådan musik!

Idag blir en dag liggande i soffan, OS KVINNORNAS MARATHON på Tv:n. Heja Heja Puotiniemi!!! Efter det ska jag UT ur den stökiga lägenheten!
Lagade halloumi och batat i ugnen, vilket är det godaste som finns och till det sallad och blomkål. Efterrätt en stor hög frukt och kvark!

Sist men inte minst en knäpp bild på Starka Muskliga Hulk Hogan och hennes vän Kleina Skeletor! 

Stughelgen

Då vi var på stugan i helgen var det helt enkelt inte meningen att jag skulle blogga. Först tog batteriet i telefonen slut, då jag skulle ladda började det åska.. Hela tiden någonting så jag bestämde mig för att njuta av skärgården och lugnet istället.

Gott morgonmål vid stranden på stugan. Färska bär och bröd från morgontorget och melonskivor och yoghurt, Så gott!!

Liam njöt av utsikten och åt morgonmål med baddräkt på, han har också fått njuta av att simma. Vattnet har faktiskt varit så varmt att jag också simmat!

En skön stund med Peter på strandbaren i solen...

Mammas fina blommor! Hon lyckas varje år skapa vackra blomland med romantiska rosor och färgranna blommor. Så fint!

Det var en helt perfekt helg, 25°c minst i skuggan och i solen (där jag låg 90% av tiden) var hur skönt som helst. Natten mellan lördag och söndag åskade men annars var det fint hela helgen.

Hann träna, simma, sola, njuta av en öl, äta god mat, sova och vara med mamma, min familj och hundarna. Skön helg har det varit, men allt roligt tar slut någon gång och i mitt fall nu! Jag har galen stress med högar av byk, stökigt hem, loppiskläder, skola, skola, skola, skola!! Visst är det härligt med vardag? (min vardag varar inte länge, då vi kommer åka tillbaks till skärgården igen, men måste lite klaga på den stressiga kommande veckan..)

Historien om min Pargas-Nagu-Korpo run

Dagen började bra, åkte iväg med bussen till Pargas för att träffa Michaela. Just innan vi skulle starta kom det en till med i gänget, skoj!

bild stulen av Michaela.

Vi sprang på skogsvägar och fina ställen i ungefär 10 km, sen tog vi kort paus på Sattmark, härligt cafe'! Vi åt glass och drack hallondricka och njöt av solskenet.

Vi sprang vidare och en stund senare var det bara jag och Michaela, vi sprang mot Pargas-Nagu färjan då jag började känna av knäet. När vi sprang på färjan stretchade vi en stund, hjälpte för stunden men då vi fortsatte springa kom smärtan tillbaka och det var omöjligt för mig att fortsätta.

För mig blev det bara 35-40km, lite osäker då jag inte hade någon klocka. Sista 10 km sprang jag väldigt sakta och bet ihop mina tänder, så ont gjorde det.
För att vara ärlig kände jag redan lite i knäna när vi startade men trodde det skulle gå om och det gjorde det stundvis. Tror problemet var blandat löparknä och för lite vila efter att min knäskål hoppat bort från plats.
Då jag tvingat iväg Michaela att fortsätta satte jag mig en stund på en busshållplats för att sura och visst råkade "herr & fru Ove från Solsidan" sätta ner sig bredvid mig. Bara för att de var där och jag var barnsligt sur fick de sig en utskällning, vartefter jag nog bad om ursäkt och berättade varför jag var så sur. Då de började peppa mig och säga hur duktig jag var som kommit så långt var det inte långt ifrån att få en näve i facet! (jag låter som värsta huliganen, lite överdrivet nog) Så jag var tvungen att fort springa iväg. Jag bestämde mig för att springa till Nagu, bara 10km kvar och då hade jag ju sprungit i ca 26km, jävlar anamma!

Här var jag på sista bron, vacker utsikt, men lite sorgsen var jag..

När jag slutligen kom fram väntade Peter och Liam på mig och det var dags att åka hem med gråten i halsen! Jag var så besviken! På vägen träffade vi världens duktigaste Michaela som kämpade på (fast det inte såg så kämpigt ut, ganska lätt faktiskt).
Hem och duscha (gud så skönt) för att sedan åka och äta till Buffalo!

När jag satt och åt såg jag Michaela komma springande, hon var så duktig och borde få en medalj!

Nu när jag sitter och skriver detta känner jag igen en klump i halsen och gråter lite grann, så otroligt besviken och ledsen att det skulle gå som det gick. Vet att jag inte kunde göra något åt det men det är just precis det som stör mig.

Ligga i soffan och tycka synd om mig själv står som nästa på programmet och det kommer jag att göra hela kvällen! Imorgon åker vi via Åbo och hem, för på lördag ska våra vänner gifta sig så vi ska vara hemma i helgen.

Det positiva med dagen var att jag hade super sällskap, perfekt väder, fick äta god glass, se fina naturen under vägen och leka med Liam på gården när vi kom fram! Och så sprang jag ju en hel del också, nästan ett maraton.

Allt detta fick mig att tänka: då det inte är kul och gör ont är det okej att sluta! För mig betyder träningen och speciellt löpningen så mycket. Om jag skadar mig p.g.a. en dag betyder det ju att jag måste skippa träningen en lång tid framåt och det är ju träningen som är det viktigaste för mig! Samtidigt tycker jag ju om utmaningar, måste fundera lite på detta...

Hoppas alla haft en fin dag med mycket lyckad träning! Man får gärna skriva och berätta någon kul träninghistorie då min inte var värst trevlig ;-)

Partytricks och blåaben, så går det till på 30 års fester!

Kort bloggpaus blev det då vi igår åkte ut till stugan för att fira Peters sista dagar som 29 åring. Dagen började med regn men genast då vi åkte iväg blev det vackert väder och solsken, regnet kom först i morse, tur hade vi!
Spännande var det också. Vi har bl.a. gjort en rörlighets övning, med en käpp, svårt att förklara utan film men det var rätt så roligt då stor del av gänget som prövade på detta (på bryggan) var lite småfulla. Ska lägga in ett kort klipp om det då jag hinner. Vi lekte också lite roliga lekar, pojkarna reste tillbaka i tiden till mitten av 80 talet då de var små pojkar som sprang omkring och lekte He-man gubbar, vilket också var festens tema.
Vi samarbetade för att laga en tårta med roliga figurer vi tyckte passade Peter. Jag lagade He-man och Turtles då de var populära när han var liten, den rosa pudeln symboliserar Peters pudelskräck och ja en massa andra roliga grejer.

Senare på kvällen då en del badade bastu hittade Peters syster på ett roligt partytrick, nämligen att klättra runt ett bord utan att röra marken och inte ta hjälp av bordsbenen. Det var skit svårt och resultatet var: 18 blåmärken på vänstra benet och 21 på högra (visst, vissa var gamla men kom en hel del då faktiskt) och på kvällen var jag bombsäker på att jag spräckt svanskotan, det hade jag inte som tur. Detta ska jag också lägga in ett klipp på något tag. Så klart kom detta med på utmaningslistan denna sommaren. Har redan wakeboarding, stå på pilatesbollen, gå på slacklinen...

I morgon fortsätter det med släktfest och jag har också tänkt träna lite smått. Inga jobbiga knäböj ännu heller då mina ben inte är helt återhämtade och på torsdag ska vi springa 56km med mammaspring. Därför måste jag ofrivilligt ha en lite lugnare träningsvecka. Ska försöka fixa ihop ett enkelt "träningsprogram till stugan" och kanske lite gymträning då de har lovat lite tråkigt väder.
Ska också försöka läsa ikapp mig på alla bloggar då jag inte hunnit med det alls de senaste dagarna!

Hoppas alla haft en fin helg!

Kvällspromenad till havet

Stannade och kollade på vackra kvällssolen och njöt. 

Vackra solnedgången..

Borde köpa nya dojor, mina börjar ta sina sista andetag tyvärr..

Något jag verkligen måste göra ibland är gå då jag alltid är igång med 100%. Min skolkompis sa att jag bränner säkert sjukt mycket kalorier bara genom att vara mig själv, vet inte om det var bra menat eller om han menade att jag var jobbig och skulle lugna mig, hehe ;-) 

Ikväll hade jag inga val, for iväg springande men efter en kilometer måste jag börja gå p.g.a. min grymma träningsvärk i framlåren. Blev istället en skön promenad där jag verkligen hann stanna upp och kolla runt mig på den vackra årstiden vi lever i för tillfället. Kändes nästan lite sorgligt då jag började tänka på hurdan jag är. Hyperaktiv och överallt ska man springa, då missar man en massa saker värt att se.

Från och med nu ska jag gå en stund varje dag och samla tankar och lära mig ta det lugnt med mig själv. Jag tror är orsaken att jag inte gör det är rädslan för mina känslor som någon gång sårats av en människa jag aldrig anade skulle göra det. Jag har ingen panik mer, jag är glad och lycklig men stunder då jag är för mig själv och låter tankarna komma kan jag inte hjälpa att känna mig sårad, det är något jag måste lära mig leva med eftersom det är sår för djupa att leka. 

Fick se en massa fina blommor på hemvägen och så har det kommit SMULTRON. 

Ute övningar och mina korkade cirkus moves

Vi gick ut hela familjen på gården, jag skulle träna lite innan solen gick ner.
Lade upp här nere lite roliga övningar. Orkade inte skriva någon värre förklaring men om man vill ha det eller tips på andra övningar kan man maila mig :-)

Efteråt höll vi på med lite akrobatik, jag försökte stå på bollen en stund, till sist kom vi på den mest korkade ide'n att på skoj försöka fota då vi är i luften. Var ju kul en stund...

Det slutade med detta hopp ....

Efter det...

Papuja...

Tror inte det är något farligt men det kan hända att det hoppade ur led igen. Ska vila och kolla en stund men känns helt okej nu. Lämnar ändå akrobatiken för ikväll ;-)
Imorgon ska jag träffa Carin för att fara och springa, ska bli skoj!!