Lycklig hemma efter marathonen!

Orkar absolut inte skriva något idag annat än att jag kom i mål, tiden blev slutligen 4.10 och jag bryr mig inte alls om tiden. Känns skönt och bäst av allt INGA känningar i knäet under hela maran!!!
Däremot hade/har jag mycket känningar i min gluteus maximus muskel som alltså är där bak ;-)
Nu njuter jag av pizza och mår bra :-)

Veckans träningsprogram

Veckans träning kommer ungefär se ut såhär:

Måndag: Intervaller. 6x1000m + upp och nedjogg.  
Tisdag: Vila
Onsdag: Lätt styrketräning + löpning till gymmet
Torsdag: Lätt löpning
Fredag: Lätt löpning
Lördag: Helsinki City Marathon 42 km
Söndag:   Vila

Lätt löpning är typ 5-10km i lugnt tempo, för att hålla igång benen inför maran. Mina ben brukar låsa sig helt då jag haft paus så det är extra viktigt för mig att inte ha en paus dag innan något lopp.

bild härifrån

Jag älskar löpning

Idag på morgonen hade jag bestämt mig för att göra mitt teoriprov till gymcoach utbildningen, som görs via internet med koder (lite som körkortets teoriprov). Skit nervös var jag, och bakom den stängda dörren hörde jag hela tiden en liten busunge som berättade historier. Vilket gjorde det svårt att hålla koncentrationen. Hehe. Men bra gick det ändå och jag var klar redan efter 15 minuter.

Firade detta med 12km löpning, chins och planka i solen, efter det en lång skön dusch, jag var lycklig!!

Jag älskar känslan jag får av att röra på mig, känslan jag får av att springa och känslan att vara stark och lyckas...
Höll ett bra tempo men lyssnade inte till farten utan körde mer på känsla. And it felt goood! 

Idag åker vi hem för på måndagen börjar vardagen igen. Vilken tur vi hade då vi fick tre dagar sommarvärme som avslutning på vår semester! 

Känslan nu är lycklig, lugn och lugn, livet ler!

Mer blogg uppdatering då vi kommer hem. Träningsmässigt ser veckan ganska lugt ut eftersom jag på lördagen ska springa Helsinki City Marathon. Stor del av träningen kommer bestå av löpning, lite gym och kanske cykla på sidan om. 

Historien om min Pargas-Nagu-Korpo run

Dagen började bra, åkte iväg med bussen till Pargas för att träffa Michaela. Just innan vi skulle starta kom det en till med i gänget, skoj!

bild stulen av Michaela.

Vi sprang på skogsvägar och fina ställen i ungefär 10 km, sen tog vi kort paus på Sattmark, härligt cafe'! Vi åt glass och drack hallondricka och njöt av solskenet.

Vi sprang vidare och en stund senare var det bara jag och Michaela, vi sprang mot Pargas-Nagu färjan då jag började känna av knäet. När vi sprang på färjan stretchade vi en stund, hjälpte för stunden men då vi fortsatte springa kom smärtan tillbaka och det var omöjligt för mig att fortsätta.

För mig blev det bara 35-40km, lite osäker då jag inte hade någon klocka. Sista 10 km sprang jag väldigt sakta och bet ihop mina tänder, så ont gjorde det.
För att vara ärlig kände jag redan lite i knäna när vi startade men trodde det skulle gå om och det gjorde det stundvis. Tror problemet var blandat löparknä och för lite vila efter att min knäskål hoppat bort från plats.
Då jag tvingat iväg Michaela att fortsätta satte jag mig en stund på en busshållplats för att sura och visst råkade "herr & fru Ove från Solsidan" sätta ner sig bredvid mig. Bara för att de var där och jag var barnsligt sur fick de sig en utskällning, vartefter jag nog bad om ursäkt och berättade varför jag var så sur. Då de började peppa mig och säga hur duktig jag var som kommit så långt var det inte långt ifrån att få en näve i facet! (jag låter som värsta huliganen, lite överdrivet nog) Så jag var tvungen att fort springa iväg. Jag bestämde mig för att springa till Nagu, bara 10km kvar och då hade jag ju sprungit i ca 26km, jävlar anamma!

Här var jag på sista bron, vacker utsikt, men lite sorgsen var jag..

När jag slutligen kom fram väntade Peter och Liam på mig och det var dags att åka hem med gråten i halsen! Jag var så besviken! På vägen träffade vi världens duktigaste Michaela som kämpade på (fast det inte såg så kämpigt ut, ganska lätt faktiskt).
Hem och duscha (gud så skönt) för att sedan åka och äta till Buffalo!

När jag satt och åt såg jag Michaela komma springande, hon var så duktig och borde få en medalj!

Nu när jag sitter och skriver detta känner jag igen en klump i halsen och gråter lite grann, så otroligt besviken och ledsen att det skulle gå som det gick. Vet att jag inte kunde göra något åt det men det är just precis det som stör mig.

Ligga i soffan och tycka synd om mig själv står som nästa på programmet och det kommer jag att göra hela kvällen! Imorgon åker vi via Åbo och hem, för på lördag ska våra vänner gifta sig så vi ska vara hemma i helgen.

Det positiva med dagen var att jag hade super sällskap, perfekt väder, fick äta god glass, se fina naturen under vägen och leka med Liam på gården när vi kom fram! Och så sprang jag ju en hel del också, nästan ett maraton.

Allt detta fick mig att tänka: då det inte är kul och gör ont är det okej att sluta! För mig betyder träningen och speciellt löpningen så mycket. Om jag skadar mig p.g.a. en dag betyder det ju att jag måste skippa träningen en lång tid framåt och det är ju träningen som är det viktigaste för mig! Samtidigt tycker jag ju om utmaningar, måste fundera lite på detta...

Hoppas alla haft en fin dag med mycket lyckad träning! Man får gärna skriva och berätta någon kul träninghistorie då min inte var värst trevlig ;-)

Skolan och skolgymmet

Mitt IQ sjönk till ungefär 2 p.g.a. varm syrefri luft och tom mage.

Idag hann jag nästan bli lite sur också så hungrig jag blev och då åt jag faktiskt kvark innan vi gick ner till gymmet. Man blir hungrig då man måste koncentrera sig och lära sig så mycket på så lite tid. Känns som om huvudet snart exploderar så mycket info jag har i det. Nu ska jag lägga ner en stund på att läsa och upprepa lite för att få allting att fastna. Skolningen är så bra, verkligen. Det är ganska mycket mer utmaning i den här perioden så det krävs verkligen att man läser och tränar själv en hel del.

Många är verkligen vältränade och har gått på gym långa tider men har ändå blivit lärda t.ex. att ryggen är rak då den ser rak ut då den egentligen är rak då den lite svankar. Flera grejer de som jobbar på gym lär ut kan vara fel nu, eftersom allting uppdateras så ofta och i detta yrke måste du vara aktiv och hålla reda på  nya grejer helatiden. Studierna tar egentligen aldrig slut. Alla som ger ut gymträningsprogram har dock inte uppdaterat sina studier och har därmed lite fel tekniker, då de ändras rätt så ofta.

Efter maten gick det mycket bättre. Vi tränade teknik i gymmet, igår gick vi igenom nedre kroppen och idag övre kroppen och i morgon bålen. Lärde oss grundtekniken för rörelserna och prövade parvis. 

I kväll ska jag träna hemmaträning. I morgon morgonlänk igen och sedan skolan. De här två dagarna har gått så fort och mitt huvud är så fyllt med tankar om träning och muskler att jag knappt har någon energi kvar i kroppen. Måste ändå göra två träningsprogram till i morgon, ett där man tränar i princip hela kroppen (som passar för sådana som tränar 1-3ggr i veckan) och ett uppdelat program där du tränar olika muskelgrupper olika dagar (passar sådana som tränar 2-4ggr i veckan). Helt kul uppgift enligt mig, då vi snart ska göra detta för människor i verkligheten. Förutom detta program blir det TV-mys med mig själv ikväll!

Och sist måste jag ännu säga att idag skulle jag ha sprungit Paavo Nurmi maraton men det blev inte riktigt så. Det var en vänlig själ som svarade på mitt mail där jag frågade om jag får flytta till nästa år, och det fick jag. Så glad för det.

Marathon Training Academy

Ett litet tips jag fick av Heidi. Att lyssna på Marathon Training Academys podcasts under löpturen. Prövade på detta igår och kändes verkligen som om tiden bara for förbi och plötsligt var jag tillbaka på gården. Intressant och roligt att lyssna på. Nästa gång jag sticker iväg på långpass ska jag lyssna på deras podcasts.

Jag tycker inte alls om att ha lurar i öronen medan jag springer. För mig är en del av det sköna med att springa, att lyssna på olika ljud i naturen och att vara 100% koncentrerad på det jag gör, det tycker jag förstörs med musik. Lyssnade därför på podcasts utan hörlurar, så alla runt om mig fick också höra, hehe. Samtidigt fick jag ju lyssna på mitt fågelkvitter, perfekt kombination. 

Jungle Marathon

Igår kväll kom det på Sub Tv ett spännande program. Tosipaikka: Jungle Marathon.
Jag orkade inte titta på det igår kväll men på morgonen kollade jag på det innan Liam vaknade.
Det här, det vill jag göra!! Så tufft och så spännande. Flera skadade sig och största orsaken var värmen, vilket ju är lite lustigt eftersom det sitter en massa farliga djur och väntar i buskarna också.

bilden härifrån

De måste simma över vatten med pirayor och kajmaner, gå i en kålsvart djungel på natten, kämpa med värmen samtidigt som det runt om dem spanar en massa giftiga och farliga djur och loppet är 200km långt.
Hur tufft som helst! Kolla in det om ni vågar ;)