tisdag, november 27, 2012

Barnvagnslöpning i solen

I morse sken solen och jag bestämde mig för att packa ner Liam i vagnen och fara på en löptur. Vi sprang iväg utan någon plan överhuvudtaget, sprang helt enkelt bara för att det kändes bra. Solen sken i ansiktet och det kändes så skönt. För första gången på länge njöt jag av just den här stunden, att springa i precis den takt jag ville och precis så långt jag själv vill. Allt jag gör nuförtiden är så planerat, måste kolla min kalender all-the-time för att kunna göra något överhuvudtaget. 


Vi sprang i 11km tills vi kom till butiken. Där handlade vi en kettlebell och fortsatte sedan vidare hem. Vet inte om det berodde på att jag blivit så kall i butiken eller om vagnen vägde så mycket mer med kettlebell i den, men hemvägen (ca 2km) var sjuuuukt tung! 
I morgon har jag en spännande dag framför mig och jag är så nervös! Kan inte tänka på det för mycket för då börjar benen skaka, hoppas så mycket men vill ju inte bli besviken..

Hoppas alla haft en skön tisdag!

8 kommentarer:

  1. härligt med sol mot kroppen och bara springa på känsla!

    håller tummarna för dig imorgon, vad det nu är så hoppas det går vägen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var det! :-) Tack, för tummarna :-)

      Radera
  2. Skönt att komma ut. Och jag känner igen det där med tajt schema... *suckar*

    Vad spännande det låter. Håller tummarna för dig! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul med program men jobbigt med för mycket program :-) Tack för tummarna snälla du :-)

      Radera
  3. Jag har också upplevt det där, att det är jobbigt att fortsätta springa efter ett "kort" uppehåll. Jag stannade en gång och pratade i 10-15 minuter, och efter det fungerade det inte alls att springa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det brukar vara så, man måste bara oartigt springa vidare ;-)

      Radera
  4. Spännande, hoppas det går bra i morgon!
    kram

    SvaraRadera